Början

Hur börjar jag då?
Ska man starta med att Sonen är prematur pga havandeskapsförgiftning? Eller att genbanken han gjorde sitt uttag ifrån hade dålig likviditet så kvaliten var kanske inte den bästa?
Eller ska jag göra en summering över saker han råkat ut för eller utsatt andra för?

Svårt det här....
Ett telefonsamtal när jag satt på jobbet idag fick mig att bestämda mig för att starta den här, mest för att få skriva av mig och inte utsätta omgivningen för min totala frustration och maktlöshet.
En kort början: Jag fick havandeskapsförgiftning och blev inlagd i två veckor innan Sonen föddes i vecka 30+0, 820 gram tung och 36 cm lång.
På neonatalen kallade dom honom för Houdini för han korvade runt runt så i kuvösen, drog ur sladdar och hade sig. På bilden är han en vecka och kunde redan lyfta huvudet. Så. Pigg från start.

Vilket gjorde att dom på dagis efter första årens av skador, bajs och sönderslagna saker flyttade honom till storbarns avdelningen där personalen började jobba som man gör med barn som har ADHD ADD etc. Bra personal! Sen funkade dagistiden någolunda.
Runt att han fyllde 4 så tog jag honom i handen och krävde att få träffa en barnläkare för det är inte okey att ett barn ska ha det så jobbigt som han hade det. Bvc tanten svarade med "det är inget fel på ditt barn, han är pigg och glad" Duhu... jag vet väl att det inte är något fel på honom. Men han har grava svårigheter med allt som kräver att man ska funka i sociala sammanhang, det var knappt man kunde ha honom i möblerade rum.

En av de få gånger syrran vågat vara barnvakt var han väl 2 år och på vägen hem så ringde hon och sa att dom skulle möta mig i centrum med honom. Okey.... När jag kommer dit så släpper dom av honom med bil och kör några meter innan hon öppnar dörren och ropar "han hoppade från fönsterbrädorna!" kör några meter och öppnar "han har badat i akvariet!" (dit hör att han då var ca en halmeter lång och akvariet rymde 200 liter) dom kör några meter till "och han har bajsat på golvet!" försvinner bort i horisonten.
Sen den dag han föddes har han inte kunnat vara ensam mer än nån minut innan det händer någonting, han skadar sig, skadar någon annan, har sönder något etc. Sonen kan inte lämnas utan övervakning. Punkt.

Bvc var det ja.
Så jag gick tillbaka till tanten och satte mig i hennes rum. Började gråta och lät Sonen vara sig själv där inne. Efter 30 minuter fick vi en akuttid till barnläkaren och vandrade dit. 10 minuter senare hade vi en remiss för utredning och allt rullade på ganska snabbt.
Sonen fick efter diagnosen ADHD börja med stratera och efter max 2 veckor så hade han fått det lilla lugnet som behövdes och han kunde äntlige lära sig knäppa knappar, klippa med sax och annat som han inte lyckats med innan, vilket gjort honom så rosenrasandes att blod flutit.

Men nu har han börjat skolan. Hans kontaktperson på dagis följde med mig till skolan innan den började och förklarade hans problematik. Ingen impulskontroll, noll konsekvenstänkande. Känner inte att han är nödig innan det nästan är försent, när han reser sig från toaletten har han redan glömt vad han gjort och går utan att torka sig, raseriutbrott som inte går att stoppa, fixa matideér etc ect.
Responsen blev att rektorn ifrågasatte utredningens giltighet, att det kanske vuxit bort. Hallå?
Så jag fick ett nytt intyg som basicly sa att ja han har fortfarande en grav funktionsnedsättning, intelligensen är hög men mognadsmässigt får man räkna ner det till hälften av hans ålder.

Får han en resurs då? Neeeeeejjjjjjjjj......... "För vi jobbar i små grupper"
små grupper my ass. Har suttit på ett antal möten med rektorn nu utan att Sonen får stöd trots nästan dagliga incidenter.

Vilket leder mig till vad som fick mig att börja skriva det här från första början. Min mobil ringde idag när jag satt på jobbet och jag har försökt plita ner det så gott jag kan, min egen problematik gynnar inte mitt närminne.

ring ring *telefonen ringer*
A hej det här är BlaBla från Sonens skola, har Sonens fått sin medicin idag!?
B Nej.... den tar han vid middagen och han tog den igår
A För han bajsade på sig idag på lektionen och jag skickade ut honom att byta om
B Själv?
A Ja, jag var ju ensam med fröken BlajBlaj sjuk så jag kunde inte lämna de andra. Och han smetade bajs på toaletten!
B Det är ju inte bra men jag vet inte vad jag kan göra nu från jobbet
A Nej nej jag bara.. jag bara undrade om han fått sin medicin. Det kom två pojkar från fyran och sa till honom. Och då jagade han dom för att smeta bajs på dom!
B Ja.. det är inte okey på någon punkt men det är ju därför han behöver en resurs som kan vara med honom hela tiden. För han har ingen impulskontroll eller konsekvenstänkande.
B Ja men men jag måste kunna lita på honom att gå på toaletten själv *panikslagen stämma*
A Nej... det kan du inte.


Vid senaste mötet med rektor, lärare och skolsyster så var det precis det här vi sa att dom kunde förvänta sig deras nästa 6 år tillsammans om han inte fick en resurs som kunde vara med honom hela tiden. "Du kommer bli spottad på, du kommer få bajs på dig, du kommer bli kallad surkärring och antagligen slagen på"

men dom jobbar ju i små grupper så det är inget problem