Hittade anteckningar från hösten

Jag satt och kollade igenom mina kladdar om incidenterna som varit allvarliga nog att dom ringt mig alternativt plockat mig i kapphallen med orden "Jag måste bara få prata med dig lite snabbt".

Så med tanke på att skolan hanterar situation och "Du som förälder ska känna dig trygg med att lämna din son där på morgonen" samt "Vi har läst om sånt där med ADHD förut och behöver inte mer info" så plockar jag ihop dom. Håll till godo :D ska leta anteckningar från när han var mindre också. Så här i efterhand är det faktiskt kul att läsa dom.

fredag 16/9 min mobil ringer kl 14.00. Sonens fröken är i andra luren med en lätt hysterisk röst. Hela lågstadiet hade friluftsdag med allt som det innebär. Problem 1: Sonen har svårt att hantera ändrade rutiner om man inte förbereder honom ordentligt, några dagar i förväg och upprepar det fram tills ändringer sker. Problem 2: Sonen har problem att koncentrera sig även i små grupper som på träningen. Problem 3: Sonen behöver en stabil och alert vuxen med sig hela tiden.
Nu förberedes han inte på hur det skulle se ut, skulle låta eller hur många barn det skulle finnas där. Och det är många barn när ett helt lågstadie samlas på en idrottsplats. Och ingen enskild vuxen var med honom stöd utan "vi vet alltid vems tur det är att se honom.
Anyhow. Samtalet från den hysteriska fröken gick lite så här (jag har bara klottrat punkter)
Fröken: Sonen stod vid höjdhoppsställningen och visade snoppen och försökte snoppa på andras byxor när man sa till honom! Varför gjorde han det?
Jag: Antagligen för att han var överstimulerade och just då så verkade det som en kul grej...
Fröken: Och när jag tog med honom bort och tvingade honom tvätta händerna så petade han sig i rumpan och torkade av det på mig! Vad ligger bakom det? Varför gör han så? Du måste prata med honom och förklara att det inte är okej.
Jag: *host host* Ja som jag sa var han nog överstimulerad. Och just då kändes det som en bra respons till ditt handlande. Sonen har ju nästan noll impulskontroll och konsekvenstänkande. Och i jobbig miljö blir den ännu mindre. Det är ju därför han behöver stöd och en resurs.. Och vi pratar dagligen om hur man uppför sig och hur andra känner och reagerar, det är ju enda sättet att lära sig hantera sin funktionsnedsättning.

19/9 Tre dagar senare så hittar sambon honom naken i ett rum på skolan tillsammans med några andra barn som försöker hetsa honom att "hångla" med en tjej i klassen. Som inte vill. Personalens respons "Men vi lämnade dom ju bara några minuter". Kom igen... Om man har någon i klassen som hakar på varje liten ideé så kommer den eleven användas som underhållning resten av skoltiden. Jag var rasande och fick personalen att samla ihop alla barnen. Killarna skyllde på varandra först men efter att dom märkte att jag inte försvann så fick vi en ganska bra bild av hur det hade skett. Sen förklarade jag att den som dom allihopa, Sonen inräknad såklart, hade varit vidriga mot var tjejen. Till och med den fröken som var där, den vettiga inte den menlösa, våga säga som det var till dom. Att om vuxna beter sig mot någon så som dom gjort nu så hamnar den personen i fängelse. Så fel och kränkande är det. Sonen och några till blev blanka i ögonen och sprang och bad om ursäkt, det tog en vecka innan hon lekte med dom igen.
Länge för en 7 åring. Och var fanns en kompetent vuxen? Eller en vuxen vilken som?

23/9 Sonen har satt sig och bajsat i skogen vid skolan. Varför? För han var bajsnödig och ville inte missa lektid på rasten. "Men jag grävde en grop med en pinne!" Bra bra.... En vuxen i närheten tack

Nån vecka efter så kastar han en pinne i huvudet på en klasskamrat. Ja? Vad ska jag säga när fröken plockar mig i hallen? Säger som jag sagt innan som ett mantra "Sonen ska inte leka med pinnar eller annat som kan användas som svärd. Han ska inte heller leka våldsamma lekar utan en vuxen vid sin sida eftersom han blir uppsnurrad och tappar kontroll både på vad han gör och hur stark han är" För det är han. Han är tre äpplen hög, liten och petit men det som finns på han lilla kropp är seniga muskler.

Sista whinet för det här inlägget kom den 2/10 i form av ett meddelande i loggboken, som är vår ibland enda kommunikationskanal med läraren. Sonen hade kastat en sko i huvudet på en pojke från andra klassen. Pappan hade blivit riktigt upprörd och i brevet stod att han krävde att vi skulle prata med Sonen för att det inte ska hända igen. Duhu... Det klart vi kommer prata med honom om det. Om och om igen. Precis som vi gör med allt som händer. Om och om igen.


"Det går så bra så, vi kan hantera det Sonen. Vi jobbar i små grupper. Sonen behöver ingen övervakare eller ryggsäck, då känner han sig annorlunda." Känner sig annorlund? Vad tror ni han gör nu? När han hela tiden måste be om ursäkt för att han sårat sina kompisar eller betet sig som en galning. När han en dålig dag suckar djupt efter nattsagan och säger "jag önskar jag hade en egen extrafröken som på dagis. då kunde jag få hjälp att stoppa myrorna"

Ge honom en fucking jävla resurs!

En positiv avslutning behövs nog så här är en av Sonens foton som heter "Det förbjudna vattnet".

Början

Hur börjar jag då?
Ska man starta med att Sonen är prematur pga havandeskapsförgiftning? Eller att genbanken han gjorde sitt uttag ifrån hade dålig likviditet så kvaliten var kanske inte den bästa?
Eller ska jag göra en summering över saker han råkat ut för eller utsatt andra för?

Svårt det här....
Ett telefonsamtal när jag satt på jobbet idag fick mig att bestämda mig för att starta den här, mest för att få skriva av mig och inte utsätta omgivningen för min totala frustration och maktlöshet.
En kort början: Jag fick havandeskapsförgiftning och blev inlagd i två veckor innan Sonen föddes i vecka 30+0, 820 gram tung och 36 cm lång.
På neonatalen kallade dom honom för Houdini för han korvade runt runt så i kuvösen, drog ur sladdar och hade sig. På bilden är han en vecka och kunde redan lyfta huvudet. Så. Pigg från start.

Vilket gjorde att dom på dagis efter första årens av skador, bajs och sönderslagna saker flyttade honom till storbarns avdelningen där personalen började jobba som man gör med barn som har ADHD ADD etc. Bra personal! Sen funkade dagistiden någolunda.
Runt att han fyllde 4 så tog jag honom i handen och krävde att få träffa en barnläkare för det är inte okey att ett barn ska ha det så jobbigt som han hade det. Bvc tanten svarade med "det är inget fel på ditt barn, han är pigg och glad" Duhu... jag vet väl att det inte är något fel på honom. Men han har grava svårigheter med allt som kräver att man ska funka i sociala sammanhang, det var knappt man kunde ha honom i möblerade rum.

En av de få gånger syrran vågat vara barnvakt var han väl 2 år och på vägen hem så ringde hon och sa att dom skulle möta mig i centrum med honom. Okey.... När jag kommer dit så släpper dom av honom med bil och kör några meter innan hon öppnar dörren och ropar "han hoppade från fönsterbrädorna!" kör några meter och öppnar "han har badat i akvariet!" (dit hör att han då var ca en halmeter lång och akvariet rymde 200 liter) dom kör några meter till "och han har bajsat på golvet!" försvinner bort i horisonten.
Sen den dag han föddes har han inte kunnat vara ensam mer än nån minut innan det händer någonting, han skadar sig, skadar någon annan, har sönder något etc. Sonen kan inte lämnas utan övervakning. Punkt.

Bvc var det ja.
Så jag gick tillbaka till tanten och satte mig i hennes rum. Började gråta och lät Sonen vara sig själv där inne. Efter 30 minuter fick vi en akuttid till barnläkaren och vandrade dit. 10 minuter senare hade vi en remiss för utredning och allt rullade på ganska snabbt.
Sonen fick efter diagnosen ADHD börja med stratera och efter max 2 veckor så hade han fått det lilla lugnet som behövdes och han kunde äntlige lära sig knäppa knappar, klippa med sax och annat som han inte lyckats med innan, vilket gjort honom så rosenrasandes att blod flutit.

Men nu har han börjat skolan. Hans kontaktperson på dagis följde med mig till skolan innan den började och förklarade hans problematik. Ingen impulskontroll, noll konsekvenstänkande. Känner inte att han är nödig innan det nästan är försent, när han reser sig från toaletten har han redan glömt vad han gjort och går utan att torka sig, raseriutbrott som inte går att stoppa, fixa matideér etc ect.
Responsen blev att rektorn ifrågasatte utredningens giltighet, att det kanske vuxit bort. Hallå?
Så jag fick ett nytt intyg som basicly sa att ja han har fortfarande en grav funktionsnedsättning, intelligensen är hög men mognadsmässigt får man räkna ner det till hälften av hans ålder.

Får han en resurs då? Neeeeeejjjjjjjjj......... "För vi jobbar i små grupper"
små grupper my ass. Har suttit på ett antal möten med rektorn nu utan att Sonen får stöd trots nästan dagliga incidenter.

Vilket leder mig till vad som fick mig att börja skriva det här från första början. Min mobil ringde idag när jag satt på jobbet och jag har försökt plita ner det så gott jag kan, min egen problematik gynnar inte mitt närminne.

ring ring *telefonen ringer*
A hej det här är BlaBla från Sonens skola, har Sonens fått sin medicin idag!?
B Nej.... den tar han vid middagen och han tog den igår
A För han bajsade på sig idag på lektionen och jag skickade ut honom att byta om
B Själv?
A Ja, jag var ju ensam med fröken BlajBlaj sjuk så jag kunde inte lämna de andra. Och han smetade bajs på toaletten!
B Det är ju inte bra men jag vet inte vad jag kan göra nu från jobbet
A Nej nej jag bara.. jag bara undrade om han fått sin medicin. Det kom två pojkar från fyran och sa till honom. Och då jagade han dom för att smeta bajs på dom!
B Ja.. det är inte okey på någon punkt men det är ju därför han behöver en resurs som kan vara med honom hela tiden. För han har ingen impulskontroll eller konsekvenstänkande.
B Ja men men jag måste kunna lita på honom att gå på toaletten själv *panikslagen stämma*
A Nej... det kan du inte.


Vid senaste mötet med rektor, lärare och skolsyster så var det precis det här vi sa att dom kunde förvänta sig deras nästa 6 år tillsammans om han inte fick en resurs som kunde vara med honom hela tiden. "Du kommer bli spottad på, du kommer få bajs på dig, du kommer bli kallad surkärring och antagligen slagen på"

men dom jobbar ju i små grupper så det är inget problem