Det händer saker både i skolan och hemma. Efter vårt senaste möte där jag hade med mig massor av information och argument, tack alla som hjälpt till, så har Sonen en timme per dag med en pedagog och en klasskompis där han går igenom matten och svenskan. Något han inte klarar att ta till i klassrummet.
Jag tog till mig rådet från Sonens juridiska ombud och spelade in mötet.
Han äter i klassrummet med en vuxen plus tre kompisar och har gått upp i vikt rejält! Hans dietist blev så glad att hon nästan grinade.
Jag begärde ett åtgärdsprogram så vi kan ja något konkret att följa upp, hur och när etc. Biträdande rektor sa att det behövde dom inte. Inte? Sen något år är det lag på det. Det vi fick får duga tillsvidare. Nästa steg är att han ska få samma möjligheter på fritids. Skulle behövas en vuxen som ser och vet hur man hanterar hans problematik, tex övergångar och tvångsmässigt retande. Om han inte får hjälp att öva bort det kommer hans kompisgrupp att fortsätta minska.
Han mobbade, finns inga ursäkter, en kille i fyran så mycket och länge att han bankade till honom. Känns lite som när han var 4-5 och var tvungen att slicka på lyktstolpar och busskurer fast han visste att det kiss och snusk på dem. Han kunde inte låta bli utan var tvungen.
Som sagt var så går det mesta framåt :) han pysslar och ser fram emot ett syskon i sommar. Vi tänkte att när vi ändå börjar få kläm på hur dagis och skola funkar organisatoriskt så kan vi ju passa på att skaffa ett litet energiknippe till haha!
...................................
Avslutar med dagens morgon.
Strax före åtta gick Sonen och jag upp och började fixa frukost.
Jag: vad ska vi hitta på? Scones eller plättar var länge sen.
Sonen: nej... Jag vill ha rostade mackor med ost.
*gör rostade ostmackor med mjölk*
Sonen: jag vill äta vid datorn.
Jag: eh nej. Ät upp dina mackor så hinner du sen.
*sonen gnaget på en kant*
Sonen: jag har ändrat mig, jag vill ha plättar istället.
Jag biter mig i kinden: okey. Men det är samma deal där. Då ska minst tre plättar ner innan något spel.
*steker dom satans plättarna och fokuserar på att det är viktigt att han äter*
Efter två tuggor säger sonen: jag gillar inte plättar, jag vill ha rostade mackor.
Jag tappar humöret: då kan du göra dina egna mackor, nu är det nog!
Efter mycket gnäll och kvidande så gör han två leverpastejmackor men efter de magiska två tuggorna så hör vi: jag tycker inte om leverpastej! *gråt gråt snyft snyft*
När det inte ledde någon vart så smet han från bordet.
Nästa vi hör är avgrundsvrålet när han upptäcker att vi satt lösenord på datorn efter gårdagens incident.
Sen följer lite mer än två timmar av hysteristutbrott där jag och sambon får turas om att hålla fast honom så att han inte skadar sig själv, oss eller djuren. Saker kan man alltid köpa nytt av.
Tillslut när jag är så utmattad att jag också grät, bara sambon som höll ihop hela vägen.
Då helt plötsligt är allt bra och han pratar normalt igen.
Så nu är vi på väg ut i verkligheten för att träffa goda vänner.
Ha det gott där ute!
