Mobilen ringer på lunchen

Jag: Ja hallå?
Fröken: Jo det här retandet vi pratade om på mötet det blir bara värre, ni måste prata mer med Sonen om det här hemma.
Jag: Hej, ja jag förstår det men vi pratar om det hela tiden. Man måste gå in och bryta direkt när han gör det, om och om igen.
Fröken: För han retar Elev X hela tiden med fula ord när de sitter i liten grupp. Och jag kan ju inte skicka bort någon av dem för de behöver ju extra hjälp *uppgiven stressad röst.
Jag: Som sagt så förstår jag det och vi gör vad vi kan hemma men det är ju en del av hans problematik. Hemma så finns inte skolan och tvärt om. Man måste göra det precis när det händer. Om och om igen, tjata.
Fröken: Men vad ska vi göra?!
Jag: Har du pratat med skolsköterskan? Hon är duktig och läser mycket runt adhd och liknande problematik.
Fröken: Nej... det har jag inte gjort.
Jag: Sen har ni ju kuratorn också som har som jobb att ge er stöd i sånt här.
Fröken: Så du tycker jag ska prata med dem? Så kan de prata med Sonen?
Jag: Det tycker jag låter som en jättebra ide.
Fröken: Då gör jag så. Hej då.
Jag: Hej då.

*klick*